Jag läste någonstans, vet inte om det kanske var på FamiljeLiv, att ju fler symptom man har desto bättre graviditet har man. D.v.s. illamående, humörsvängningar, ömma bröst, molvärk och så vidare.
Förstår inte riktigt hur det går ihop. Alla säger ju att man ska vara glad om man slipper alla bekymmer, och helt plötsligt kommer någon som kallar sig läkare och säger att om man har för lite symptom så slutar det oftast dåligt. Begriper inte hur denna personen kunde säga så för det låter som om det är tagit helt ur luften.

 

Jag har två symptom i alla fall, ömmande bröst (jäklar vad de har kommit igång nu under veckan!!) och lätt molvärk nere i livmodern. Ibland känns det inte som värk ens, för så lätt är den, utan mer som om någonting bara rör sig där. Och det är jag egentligen väldigt glad över, för att gå runt mer mensvärk hela dagarna hade jag inte klarat av. Blir väldigt grinig när jag har mensvärk för länge och min pojkvän hade varit den första att få smaka på det.

 

Idag ska jag greja och fixa som tusan här hemma. Det är torsdag, en bra dag att ägna åt städning för då slipper man tänka på det under helgen och kan istället bara mysa eller någonting annat. Ska även försöka ta tag i att lägga upp lite småsaker på Tradera, samt få ut en hög med gammal kurslitteratur på Blocket så jag kanske blir av med den och samtidigt får in några extra slantar i kassan. Aldrig fel!

 

Idag blev det en tur till H&M! Fick provat och köpt två par mammaleggings och en längre top att ha till, som jag kan ha redan nu och när magen växt en hel del så ansåg det värt pengarna. Speciellt eftersom det inte alls var dyrare än vanliga kläder!

Provade som sagt leggingsen innan jag köpte, bara för att se om jag märkte nån skillnad. Herregud vad underbart det var! Ingen hård, äcklig och tjock kant som satt på magen utan bara mjukt tyg som satt så löst det bara gick! Kan inte fatta att det har blivit sådan skillnad så snabbt (vecka 5 nu bara)! Om jag fortsätter vara lika öm så kommer det bli mycket mammakläder under min graviditet känner jag!!

Sen var det lite otur att jag var ensam, för jag hade ingen som kunde slå mig på fingrarna. Var inne på KappAhl och kollade ifall de hade mammakläder, men hittade ingenting. Dock hittade jag ju annat istället! Alldeles för tidigt att köpa, jag vet, men det var så himla gulligt och alla småttingar passar ju i en söt mössa med små nalleöron på!!

 

Jag vet, totalt onödigt när jag fått plus på 3 stycken tidiga test från Bäst på Test och 2-3 veckor på ett digitalt från ClearBlue men jag hade ju ett ynka test kvar. Kan ju "lika bra" använda upp det och samtidigt se så att strecket blivit starkare. Och det hade det ju!
Så nu känns det som att allting är på god väg! Nu har jag bara ägglossningstest kvar och tänker inte köpa några nya graviditetstest. Händer det någonting så kommer jag ju märka det.

 

Idag har jag suttit och funderat på en sak. Väldigt mycket också.

Många sitter från dagen de får ett positivt resultat på sina graviditetstet och oroar sig för missfall och/eller andra komplikationer. Jag har hittills inte hunnit fundera och oroa mig så mycket över det, vilket jag tycker är bra för man mår bara dåligt av det. Däremot så har jag funderat massor på tvillingar!
Eftersom min pojkvän är tvillingbarn finns ju en liten ökad chans att det kan bli tvillingar. Jag har suttit och funderat fram och tillbaka på det där, är jag verkligen så barnmogen att jag klarar av två stycken istället för en? Och varför tänkte jag inte på detta innan jag ringde till barnmorskemottagningen igår på morgonen? Då kunde jag ju redan nu ha bokat in en tid för vagnalt ultraljud så kunde de ju se om det var två bebisar där inne istället för en.

 

Men tolka mig inte fel nu, kommer aldrig avbryta någonting bara för att det är två. Aldrig. Bara konstant oroa mig över ifall jag kommer klara av det. Men det kanske är naturligt också och släpper säkert när man närmar sig förlossningen eller precis efter förlossningen, som många andra orosmoln sägs göra.

 

Hade riktigt ont i magen igår, eller som jag trodde - livmodern. Senare upptäckte jag att det inte var livmodern utan det var tarmarna för jag var riktigt dålig i magen. Idag är det bra, inga bekymmer. Känner nästan ingenting i livmodern heller, vilket i och för sig spär ytterligare på det faktum att jag trodde jag hade ont i livmodern igår.

Jag har inte fått några blödningar, inte minsta antydan till dem så tror såklart det bara var nåt jag fått i mig som inte magen tyckte om så mycket. Men ändå så funderar jag på att ta det sista graviditetstestet imorgon och se vad det säger, om det är lika ihållande starkt som i helgen. Bara för att i så fall lugna nerverna.

I övrigt är jag glad. Superglad faktiskt.
Jag och pojkvännen har kollat på en lägenhet som vi är superintresserade av, och har lagt bud på. Idag var det en sista visning för ett par som fick förhinder på visningen förra veckan. Nu tror jag de får några dagar på sig att besluta sig för att lägga bud eller inte. Jag hoppas de struntar i det, för vill verkligen ha den där lägenheten! Hoppas att vi får ett bra besked innan veckan är slut!

Idag har jag ringt barnmorskemottagningen här i staden. Ville egentligen gå till den som tillhör vårdcentralen, men vet inte om den finns kvar överhuvudtaget? Det numret var det ingen som svarade på i vilket fall, så ringde till en annan mottagning på i princip samma plats, bara i en annan byggnad. Där svarade de direkt.

 

Fick en tid om 3 veckor för informationssamtal. Spännande! Är det nu man ska ta fram penna och papper och skriva ner alla frågor och tankar man har kanske? Så man inte glömmer någonting?

Frågade ju direkt hur det var med inskrivning och sånt, om man gjorde det på första mötet eller om det var information bara, men hon sa att det var information MEN att man kunde få ta alla tester och sånt om man ville.
Idag har jag ju gått in i vecka 5 redan, så om 3 veckor är jag ju i vecka 8 och inskrivningen sker vecka 10-12 ungefär. Det känns ju nästan som om man lika bra kan få ordning på det när man är där? Men som hon sa, kan vänta med att bestämma det och se hur man känner sig där på mötet. Jag kanske känner att jag faktiskt vill komma tillbaka om 2-3 veckor igen med fler frågor och tankar.

 

Igår testade jag mig med ett ClearBlue Digitalt graviditetstest. Behövdes inte, men ville ha ett godkänt positivt test som mätte på "normal" mängd hcg-hormon också. De tester jag använde tidigare mätte på en mindre mängd hormon och var extra tidiga tester, extra känsliga.

 

Men som väntat så var det ingen tvekan på det digitala! Det tog bara några sekunder (kändes det som) innan det blinkade upp "Gravid" i rutan. Efter ytterligare en stund kom veckoindikatorn upp med 2-3 veckor. Det var heller inget nytt eftersom jag hade min ägglossning för två veckor sen. Dock osäker på exakt vilken dag, men misstänker natten mot lördagen där, så det är två veckor sen. Beräknat var först måndag eller tisdag, men det digitala tester motbevisar det, om det stämmer. Vilket det gör på ett ungefär.

 

 

Jag har sen i helgen bestämt mig för att inte testa mig förrän min mens eventuellt uteblir. Bara för att slippa bli besviken. Idag när jag vaknade var det något inom mig som sa "Ta ett test!!".
Jag hade ju 5 stycken liggandes så det kunde ju inte skada mer än humöret i så fall ändå liksom, så jag kissade i en plastmugg och doppade testet enligt anvisningarna.

 

Direkt, och jag skojar inte, kunde jag se två streck på testet! Fick nästan gnugga mig i ögonen som de gör på tecknad film för att förstå vad det var jag såg framför mig! Sen hoppade jag upp och ned ganska mycket, hjärtat gick på högvarv och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra för att förmedla min glädje!

 

 

Så idag ska jag stanna på ett apotek snabbt och köpa ett ClearBlue Digital, bara för att få det bekräftat ännu mer. Ska nog testa upp de testerna jag har med, så jag inte sett i syne och kameran lurar mig, haha.

 

Imorgon träffar jag pojkvännen. Gissa om han ska få en överraskning då! ;)

 

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jag brukar inte ha några PMS-besvär. Nån gång eller två per år kanske, ytterst ovanligt med andra ord. Inga känsliga bröst, inget humör eller sug på sötsaker och så vidare. Förutom några ytterst få tillfällen. Dessa besvär kommer samtidigt som mensen, aldrig innan.

 

Är idag på BIM-7 om jag räknar ungefärligt. Lite osäkert där.
I lördags, BIM-9, började jag få lätt molvärk i magen. Precis som mensvärk. Det började på förmiddagen och fortsatte under dagen. På kvällen var det riktig mensvärk. Mensvärk som aldrig kommer innan mensen har dykt upp. Sent på kvällen hade jag ont i ryggen, vilket jag märkte kraftigt när vi hade sex. Det var olidligt nästan.

Molvärken i magen fortsatte under söndagen, dock inte så kraftigt. På kvällen kom det beryktade humöret också. Ordentligt. Stackars pojkvännen ville jag inte veta av och jag blev bara mer och mer irriterad på att han ens existerade.

Humöret satt i under natten för drömde konstiga drömmar om att jag var förföljd av en stalker som tyckte jag skulle bli lika kär i honom som han var i mig. Jag var konstant förbannad i den här drömmen och var galet irriterad när jag vaknade innan jag skulle upp och jobba.

 

Under dagen idag har jag hållt mig för mig själv, inte velat träffa eller vara med någon, men känner ändå att jag är irriterad och lättretad och till och från märker jag av den där molande värken, även om den lugnat sig den med.

 

Får se vad detta kan vara för någonting! Hoppas såklart på ett plus på stickan i början på nästa vecka! Kanske inte kan hålla mig och måste testa i helgen redan! Har ju sagt till mig själv att vänta på mensen men... Får se! :)

Ett bra måltidsintag och de vitaminer man får när man äter är viktiga innan och under en graviditet har jag fått lära mig. Jag äter dåligt. Väldigt dåligt ibland. Och inte speciellt varierande heller när jag tänker efter. Ska dock börja tänka på vad jag stoppar i mig nu och framöver så att jag kan få ett mirakel i magen som jag (läs: vi) så gärna vill ha nu.

 

Var på apoteket häromdagen och tänkte "Jo, men visst vore det bra att kanske ta lite extra vitaminer nu och framöver då med tanke på att jag äter dåligt och har haft viss vitaminbrist i tonåren". Så jag frågade en apotekare (??) om vad jag kunde ta för tillskott för att hjälpa kroppen och för att lagra inför en planerad graviditet. Sa då också att jag är slarvig med maten och har haft B-vitamin- och järnbrist när jag var yngre, men att det blivit bättre nu.

 

Hon rekommenderade ju folsyra- och järntabletter som extra tillskott, vilket de gör till alla som planerar en graviditet eller är gravida. Men då jag även visste att jag kunde ha lite svårt att ta upp andra vitaminer i kroppen så tyckte hon att jag skulle prova ett multipreparat istället så att jag fick alla nödvändiga vitaminer.

 

"Javisst", tänkte jag och funderade inte så mycket mer på det då. Det har jag börjat med i efterhand nu istället. Är det verkligen så bra för kroppen att jag tar ett kosttillskott redan nu som är anpassat för gravida och ammande kvinnor? Även om jag hoppas tillhöra den gravida delen snart?

 

Anledningen till att jag misstänker ett tidigt missfall, utöver det faktum att jag hade så ont vid "menstruationen", var att jag fick negativt på mitt graviditetstest i morse. Tidigare har jag fått svaga plus. Eller så var det kanske bara inbillning eftersom jag var så glad över att jag trodde jag var gravid.

 

Varken jag eller pojkvännen låter oss nedslås. Vi läser på och gör om och gör rätt. ♥

 

Kul att du har hittat hit!!
I den här bloggen tänker jag skriva om min graviditet, vägen till graviditeten, känslor och allt annat runt omkring. Det är mest för min skull, men kanske finner du det intressant att läsa om det på en mer personlig nivå med. :)

 

Jag och min pojkvän har inte varit tillsammans alls länge, men har redan bestämt att det nog får bli lite produktionsverkstad snart. Vi trodde jag var med barn nu, vilket jag nog kanske var med, trots piller, men i så fall slutade det med missfall. Jag hade på känn att jag var gravid, mådde så konstigt och har aldrig haft sådana känningar i kroppen förut. När väl blödningen kom så gjorde det också mycket mer ont än normalt och därför misstänker jag ett tidigt missfall. Väldigt trist!!

 

Men nu, på grund av detta, har vi bestämt att köra på och faktiskt försöka skapa liv på riktigt.