Nu har jag kommit så långt att om förlossningen drar igång gör de ingenting för att stoppa den. Oj, gäller att vara beredd på allt från och med nu då! Journalen är det ordning på, förlossningsbrevet är skrivet och väskan är packad med bebiskläder i alla fall. Alltid en början.

 

Värken jag hade i slutet av förra veckan och under helgen har gett med sig. Vet inte vad det kan ha varit riktigt. Barnmorskan trodde på fixering och/eller förarbete till förlossningen. D.v.s. bäckenbottensupplösning - kroppen breddar och mjukar upp sig lite till för att den lilla varelsen ska komma ut. Efter helgen har jag även fått känn på kraftigare sammandragningar/lätta förvärkar så det är nog så att kroppen har börjat jobba.

Annars gör brösten ont, svider och ömmar. De läcker och jag har fått börja använda amningsinlägg och amningsbh då det blir fläckar i bhn samt att de vanliga började sitta obekvämt.

 

Igår var vi ju på vår första träff med föräldragruppen. Ursäkta, men vad fan var det för jävla skit egentligen? Inga övningar, filmer eller annat som kan vara bra att ha inför förlossningen, bara massa prat och information som man kan läsa sig till på egen hand. Det kändes mer som en tvåtimmars fika med en barnmorska och andra som ska bli föräldrar i ungefär samma veva (+ - nån månad).

Vi hade sett fram emot att få göra andningsövningar, få tips om amning och annat som kan vara nyttigt när man ska få sitt första barn och verkligen inte har någon större koll på nånting. Men nej, ingenting sådant alls. Vi var där igår och ska gå nästa vecka i hopp om att smärtlindringen tas upp då (mest för att jag har koll hos barnmorskan precis innan och säkert inte hinner smita därifrån) men sen tror jag inte att vi kommer gå på de två sista.

Okej, jättebra att träffa andra som är i samma situation men kommer inte umgås med dem alls efteråt ändå eftersom jag faktiskt har personer i min bekantskap som ska ha barn med, samt som redan har små. Nej, jag är jättebesviken och det är J med. Men nästa gång också.

 

Nu ska jag gå ner och ta ut någon mat ur frysen, sen kanske åka iväg till tappen och hämta samt lämna paket. Det tog en vecka att skicka paketet men en dag för det att komma fram. Var ju så man började fundera på om det hade glömts bort nästan!