Idag är 40,4 % av graviditeten gjord enligt min app i telefonen. Det går framåt! 167 dagar kvar till beräknad födsel. (Min mätare här till vänster räknar en dag mer än vad appen i telefonen och min barnmorska gör så därför står det en dag mer där.) Om två veckor har vi ultraljud igen, denna gången rutinultraljud då de ska kolla hur den ser ut, mäta, gå igenom den och kolla kön. Det sistnämnda gör de ju inte om man inte vill, men vi vill veta! Ev. blir man väl fram- eller tillbakaflyttad lite i tiden men det får vi se då. Jag vet i alla fall precis när sista mens var och när det tog sig, då det kändes så himla väl i kroppen, så oavsett vilket datum de ger mig så vet jag vad som är rätt egentligen.

 

I veckan nu tror jag det är rätt så lugnt. Ska få bort J:s bil till verkstaden imorgon på morgonen. Avgasröret har släppt framtill så den går ju inte att köra utan att man blir både döv och totalt förgiftad.

Till helgen blir det lite shopping - bikinis till resan och lite mer mammakläder. Behöver mer, just nu är ALLT i tvätten och jag tvingas ha på mig vanliga kläder som både klämmer och trycker på magen på helt fel sätt. Oftast gör det ont till och med och det kan ju inte vara så bra. Imorgon ska jag tvätta så då får jag ju upp alla de kläderna jag faktiskt kan och vill ha på mig igen, men det är ju imorgon det.

 

Mina höfter protesterar lite fortfarande. Det släpper väl inte heller om man ska gå efter hur mycket tur jag har i livet. Vänstra höften är värst, den låser sig och det bara hugger i hela kroppen när jag rör på mig. Märker också att jag blivit bredare över höfterna då jackorna inte vill sitta som de ska längre. Har även fått höra det i stallet att det syns. Nej gud, jag tar inte illa vid mig för jag vet redan att det är så - och det ska väl vara så. Helt normalt. Hoppas de går tillbaka sen bara, haha!

 

Nu ska jag städa medan jag väntar på att tiden ska gå till pappa slutar jobba. Har ju ingen bil så behöver låna deras för att kunna ta mig till stallet och till jobbet inatt. Lite omständigt att jag då får köra pappa till jobbet imorrn, eller hur det nu blir, men det är ju ett måste när man blir så handikappad som jag blir utan bil.